mounta

Tack till alla er i klassen som orkade ta er ut till Orresta för att klä vår studentvagn. Vi var få men hade i alla fall en stark vilja som resulterade i någonting mycket vackert, som resten av klassen får ta del av i morgon. Jag vill tacka Clown, Little, Loco och Crazy Cupcake för deras gedigna arbete och för att detta kanske kan resultera i en mer civiliserad debatt mellan Bauta och Mounta i framtiden även fast våra mål, visioner och ideologier är olika.  

I sitt sömnigaste tillstånd reser han sig, som ett spöke från en annan dimension och tid. Armen har domnat, försöker stänga av väckarklockan. Misslyckas. Famlar runt med dröm och verklighet, en kopp kaffe syns framför mina ögon och jag vill inget annat än att låta mina kalla händer omfamna den varma koppen med den magiska drycken.

Sträcker mig efter den, väckarklockan trillar ned mot golvet i vad som känns som en evighet, innan den plötsligt utan barmhärtighet sänder ut sitt vulgära innehåll i samspel med golvträffen. Suckar högt. Varför ska jag ens upp vid denna omänskliga tidpunkt? Varför kan jag inte vinna över mitt eget samvete och fortsätta sova? Varför måste det vara så svårt. Fattar inviten från mitt innersta och stegar upp ur sängen i ren förtvivlan, vet faktumet att det bara blir jobbigare ju längre jag ligger kvar.

Rekognoserar rummet, försöker hitta samtiden medan det ljumma vattnet slår mot min sömndruckna kropp. Är i en slags dvala, vill inte komma härifrån. Ljuvlig musik spelas i mitt huvud och jag bara måste nynna med, i förhoppningen att jag ska återfinna mig i verkligheten. Förlamad av min egen trötthet. Sårbar och utnött.

Föda känns överskattad. Vatten.

Cyklar iväg mot ett obestämt mål, vet inte riktigt vart jag ska. Drogtest 9:50.

Kvinnan hälsar med sitt namn som jag redan nu glömt bort. Burk. Pinsam tystnad. Urin. Onödig kommentar. Hemfärd.

Det snurrar i min skalle.       

Karma police, arrest this man, he talks in maths
He buzzes like a fridge, hes like a detuned radio…

Karma Police – Sökandet efter perfektion har precis börjat, glöm bort tiden då meningslösa bloggar levde hand i hand med inkompetenta läsare, då socialismen fortfarande trodde på revansch, då idioter fortfarande hade något att säga till om och då tjejbloggar fortfarande styrde på nätet. Han är bloggvärldens nye okrönte kung, mannen som alla lägger sina hopp hos. Likt en fenixfågel återuppstår han alltid efter motgångar och symboliseras genom sin kamp mot manligt förtryck i det förruttna samhället vi lever i. Hans egna citat "det som göms i skräp kommer fram genom städning" håller han nära hjärtat och anser att en värld utan pedanter är en förlorad kamp. Mannen som får alla att få ståpäls – Karma Police.  

För länge har detta förtryck pågått vänner. För länge har vi passivt beskådat denna feministiska, tarvliga, meningslösa ordfront som i folkmun inte kan beskrivas som annat än en stor spottloska på det svenska språket, den mänskliga värdigheten samt den stolthet som kvinnor än gång i tiden levde efter. Vad har hänt med det fria ordet som så länge levde i symbios med vår härliga demokrati? När blev det acceptabelt att strunta i alla värderingar och moralistiska frågor som vi människor har byggt upp för att i stället byta ut det mot en förolämpning i form av en blogg som inte är värd att nämnas vid namn?

Denna blogg lever efter principen att följa det sofistikerade spåret, att på ett effektivt och behagligt sätt vinna förtroendet hos våra läsare genom en intressant varieté som ständigt utvecklas till det bättre ju längre fram i vår bloggutveckling vi kommer. Vi är inte ute efter att trycka ner folk vi inte gillar, vi vill snarare hitta dessa personers svagheter för att sedan utnyttja dessa för vår egen vinning. Kalla oss inte grymma i den bemärkelsen att vi vill såra människor, utan se oss i stället som de personer som söker efter den mänskliga utopin. Vi vill upplysa människor om den sofistikerade debatten som finns ute i bloggvärlden till skillnad från den som vi tidigare stött på där allting handlar om enskilda personers missöden eller allmänt värdelöst skvaller som egentligen ingen bryr sig om. Det är sagt, det är gjort, MOUNTA är här för att stanna!